AntiJanteJen

Hej kära läsare!

Nu ska fröken Andersson lämna bloggens trygga bekvämlighetszon och utforska den värld som Twitter erbjuder. Men för det betyder det INTE att bloggen glöms bort! Oh nej, den är mitt skötebarn - och jag hoppas att ni fortsätter läsa det som redan skrivits. Min blogg är ett arkiv av tankar och åsikter kring entreprenörskap i allmänhet och Sollefteå kommun i synnerhet. Fortsätt komma hit, kommentera gärna, diskutera... Glöm heller inte FB-sidan Sollefteå Lever

Och varmt välkommen att följa mig på Twitter också! Där kommer jag att lägga min tid och interaktivitet ett tag framöver och jag blir mer personlig - eftersom att jag för tillfället inte jobbar med näringslivsfrågor och dessutom befinner mig på andra sidan klotet.. Hänger ni med!?

Min Twitter kommer handla om... 

- Mitt liv som surfarbrud (?) Adelaide 

- Mina dagar som svensk barnflicka i en helt fantastisk Australiensk/Amerikansk familj 

- Mina vardagsbetraktelser, alltifrån tugummituggande till entreprenörsundrande 

- Mina drömmar om att en dag erövra världen.. sådär lite ödmjukt sagt ;) 

Med detta säger jag inte Hej Då Bloggen, utan snarare HELLO TWITTER! 


MITT ANVÄNDARNAMN: AntiJanteJen

http://twitter.com/#!/antijantejen





Stolthet som motor

Stolthet för sin bygd är en mycket viktig motor för att Sollefteås näringsliv skall kunna blomstra likt björken en vacker vårdag, Titta bara på hur IKEA har lyckats slå sig in på marknaden över heeela världen. Gult & blått. En stolthet för Sverige, en affärsidé som matchar konceptet och en hejdundrande smart marknadsföring. Och IKEAs shop är ju helt fantastiskt klockren, jag sitter och tuggar på ett djungelvrål och har skapat en liten hög med daim-papper bredvid mig.. just because I can. 


Det jag helt enkelt vill slå ett hårt jävla slag för är: våga vara stolt över Sollefteå kommun, se MÖJLIGHETER och jobba med det vi HAR.  


På samma sätt som Kamprad & CO kan vi göra: Sollefteå kan bli kommunernas svar på IKEA. Det är helt och hållet upp till oss sollefteåaner. 


Jag tog med mig två blonda svenska babes i min "lilla" truck!




Så gott att man gråter av lycka, ja så tragiskt mycket Sweden är vi!




Köttbullar och lingonsylt blev det såklart för min del. Här två hungriga swedes mmmm! 







Sollefteå vs. Adelaide

Mitt liv i Addie är verkligen helt fantastiskt. Jag älskar varje andetag. 

Men, det finns trots det 10 saker du kan göra i SOLLEFTEÅ, Sverige - men inte här i Adelaide, South Australia:

1. Dricka gott kranvatten utan att tro att du råkade svälja ett helt badhus 

2. Ta en löptur i skogen och njuta av tystad och grönska

3. Känna energin från den mäktiga älven

4. Kvista iväg med bilen eller till fots utan att fastna i bilköer i hundra år

5. Pimpla och sedan grilla firren ute i det vilda

6. Njuta av (=utöva, engagera dig i, supporta) grym idrott: speciellt vintertid! 

7. Strosa och shoppa på stan och faktiskt känna de du hejjar på! 

8. Köpa Mmmmmmarabou Mjölkchoklad (Nej, IKEA har slutat med det. Katastrof.) 

9. Äta älgkött som grannen vackert fixat! (Och som är så gott att du börjar grina bara av tanken på att det enbart finns att tillgå på andra sidan jordklotet..) 

10. Käka gudomlig hockeykorv* på Niphallen..


SOLLEFTEÅ vs. ADELAIDE

1 - 0



*Har smakat EN korvjäkel här och det smakade verkligen BAJS(korv).



Och vi blev inte ens haj-mat!

Upplevelseturism. Det är DET vi tjänar pengar på! Onödiga ting är något som vi människor värderar allt mindre i jämförelse med upplevelser - folk kan betala löjligt mycket pengar för en upplevelse där KÄNSLAN och det icke monetära VÄRDET är det som räknas. Hur kan vi nyttja detta i Sollefteå?

Jag ska ta ett exempel. Förra helgen var jag och my swedish crew på en delfinsimning. Kostnaderna för företaget är garanterat mycket små jämförelse med de intäkter de får - vi betalade för KÄNSLAN och ett icke monetärt VÄRDE. Det vi värdesatte var att få vara ute tills havs på ett australienskt äventyr och simma med fria, vilda delfiner. Verkligen ett minne att ta med sig för resten av livet. Och som pricken över i:et blev vi inte ens haj-mat!

Jag ska dra en parallell. Vi har inga delfiner i Sollan. Men vi har LAXAR! I en herrans massa år har laxfisket intresserat en massa människor. Såväl locals som turister. Och i alla dessa herrans massa år har det väl sett ut på samma sätt? Jag tycker att vi bör utveckla laxfisket - för att skapa en känsla och ett icke monetärt värde.

Laxfiske är förknippad med friluftsliv, norrländska älvar och god mat. Varför inte väva in detta och skapa nya attraktioner? Förslag från en liten kängurutjej i Aussie: 


1. Erbjud åskådning av laxfisket för att sedan avsluta med matkurs vid älven, med de nyfångade firrarna! Snacka om hands on experience.

2. Erbjud åskådning av laxfisket med en filt under rumpan och en frukost-korg i handen: vilket oslagsbart friluftsmys.

3. Erbjud lektioner till de som gärna vill fånga upp en lite rackare men inte kan! Detta kan sedan avslutas med matlagning och/eller en liten frukostkorg. 


Detta kostar inte mycket att genomföra. Men jag vill lova att det går att ta betalt - just för att det skapar en KÄNSLA och inbringar ett icke monetärt VÄRDE.

Vågar du tro på detta -- och kanske rent av ta steget och starta ett litet företag?! :D








Affärsidé: sand i stjärten

Det här med att (ut)NYTTJA de möjligheter som finns. Är vi bra på det hemma i Nipornas stad? Ja, vi är BRA. Men inte mer.. jag vill att vi ska vara BÄST på det. Hur gör vi då? För det första ska vi gräva där vi står. Vad är karaktäristiskt för Sollefteå kommun? Hur nyttjar vi det? Vilka är med på tåget? Detta steg är viktigt för att slippa storstadskomplex. Vi är inte och kommer aldrig bli Stockholm, New York, Paris eller Adelaide... Och det är en del av grejen - steg två är nämligen att lyfta fram det vi kan konkurrera med. Det som ingen annan har och det som gör oss raka i ryggarna och stolta som tuppar.


Upplevelser betalar människor fruktansvärt mycket pengar för. Och allt som behövs är att skapa en känsla dvs. utnyttja en möjlighet och förvandla den till en affärsidé. Upplevelseturismen är STOR och kommer bli större. Trust me on this one, hjärtelösa saker är inte värt ett korvöre i folks ögon om man jämför. 


Australiensarna är GRYMMA på turism. I helgen var jag på Kangaroo Island och där har man verkligen tagite
som denna växt- och djurrika ö har att erbjuda. Alltifrån vita stränder och turkost vatten - till vilda wallabies och remarkable rocks.. Som exempel erbjuds sandsurfing mitt ute i ingenstans, kallat little Sahara. Där har man nyttjat de stora sandynorna, allt som behövs är att hyra en bräda.. Och liiite talang för det var skitsvårt och sanden kom in öööverallt.. Summa summarum är att en sån sak som sand i stjärten kan vara en affärsidé.






I <3 SOLLEFTEÅ


Kära pessimist

Kära pessimist, 

jag kan inget annat än beklaga att kommande nyhet kommer att strypa vattnet i din negativa kvarn. Nyheten innebär att du måste hitta något nytt att klaga på, påstå andra omöjligheter och trash-talka annat än Sollefteå kommuns företagande.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för de problem detta åsamkar dig.

MVH / en stolt sollefteåan

Ps. Sollefteå lever - som jag hela tiden sagt! Simply the best, better than aaaaaall the rest! 

NYHETEN!






High five

Om alla företag, kommuner, idrottsföreningar och människor bara kunde leva som de lär! Hur härligt skulle det inte vara då? Här i Awesome Aussie kan jag säga att jag ser MYCKET av det på alla sätt och vis. Och det leder till ljuvliga vinster, nöjda invånare, glänsande pokaler och lyckliga hjärtan!

Se och lär från Wallis Cinema, ett varumärke som signalerar skojj och entertainment, i närheten där jag bor. Igår såg vi den fantastiska filmen Crazy Stupid Love, och när jag och Georgy mitt i smeten blev panikartat kissnödiga (panik=rejäl sådan) så sprang vi ut ur sal 4 mot Sherwood (toalett) skogen! De två som jobbade vid utgången från salongen till tjottan, valde en skojj och entertaining approach. De tittade inte på oss som om vi var sjukt irriterande som gick ut mitt i filmen.. Nää, ena killen valde att - när vi var klara - säga:

"How did it go?"
Vi svarade: "Goooood!"
Hans respons med ett stort leende och handen i vädret: "High Five!!".

Ja, jag kommer gå tillbaka till denna bio = Wallis vann en kundrelation!

Mer sånt här i Sollefteå :-)

Puss på er!

Glada Nyheter - ny kategori (tipsa gärna)


BB-turism i Sollefteå

Paralympics - igen och igen!




Audrey slog huvudet på spiken!



"Nothing is impossible. The word itself says: ´I'm possible´" 

Audrey Hepburn







Vildmarken är full av lärdomar

Jaa, ni som befinner er på ett lite nordligare läge än jag själv tänker nu säkert på den svenska vildmarken när ni läser dagens rubrik? Själv tänker jag på en liten annan vildmark. Helt enkelt en mark -- som är vild. Mitt Aussie Home, med tre vilda djur (läs: barn) som tror att de är ovan mig i det ekologiska systemet. De vill äta mig levande, jag ser det i deras söta små rådjursögon.. Knäna skakar.

Från och med idag är det lov i två veckor. Jippekayyejj vad roligt med lov, eller hur?! För barnen, svar ja. För min del? Askul sålänge jag slipper WW3. Jag har spenderat de senaste 5 timmarna med att försöka behålla familjefriden och vi kan säga att jag inte är 100-procentig i mina försök. Syskonkärlek, tre starka karaktärer... toppat med övertalningsmetoder, manipulation och en vääääldig envetenhet.

Jag drar parralleller direkt! Till kunder (= en faktiskt kund i ett företag, = arbetskollegor, = anställda, = lagkamrat, = pojkvän, = killen på Coop -- etc etc etc..). Alla människor bör alltså ses som kunder, kunder vi ska få nöjda och glada. För om the people around you är på gott humör så blir ditt liv lite enklare, eller hur?

Jag känner att mitt jobb som Au Pair tränar mig inför alla livets möten - inte minst inom mitt yrke! För let's face it: nog har vi alla stött på en kund som är som en 5-åring? Visst är din kollega tjurig som en gammal get ibland? Visst ifrågasätter din pojkvän dina självklarheter nu och då? Visst kan grannen brusa upp över en petitess (här kan jorden gå under om ett pennstift går av)?

Mitt budskap med detta inlägg är alltså: LÄR DIG AV ALLA MÖTEN MED ANDRA MÄNNISKOR, både hemma och på jobbet.. Du blir en bättre version av dig själv om du vågar vara öppen för dessa lärdomar.

Och vill du bli en extra vass business woman/man ute i näringslivet? Se till att försöka tämja andras barn och APPLICERA dina knep.


Jabbadabbadoooo & en busschaufför

Som de flesta av er redan vet brinner jag verkligen för min utbildning och för frågor inom organizational design, management, marknadsföring, ledarskap, utveckling och wild n crazy-ideas. Varje dag försöker jag att insupa fler influenser som sedan blir till insikter och kunskap. Min hjärna är ständigt hungrig efter mer.

Idag snurrar det
för fullt gällande intraprenörer! What the fudge is that, som min nyfunna engelska vän skulle ha utbrustit på sin typiska brittiska accent. Jo, en intraprenör är en entreprenör inom våra organisationer. En herr, fru eller fröken som brinner för sitt företag (=kommun) men inte tvivlar på att kasta bort den där hämmande lilla lådan ibland. En intraprenörs inställning kan vara skillnaden mellan kanon och kalkon för en viss verksamhet.

För om vi tänker efter. Många kommuner liknar Sollefteå kommun gällande befolkningsantal, skatteintäkter, infrastruktur och organisatorisk struktur. ÄNDÅ, skiljer det sig så himla mycket mellan många kommuner när det gäller näringsliv, utveckling och tillväxt. I mina ögon beror det alltså inte enbart på yttre faktorer eftersom att de verkar vara liknande  för många - det beror på människorna! Därför behöver vi uppmuntra intraprenörer inom vår kommun. Vi måste låta det vara OK att kasta faxen och använda mailen (vi bor inte granne med Flintstones..). Vi måste låta den grafiska profilen få ifrågasättas. Vi måste få ställa oss frågan om vissa personer verkligen är på rätt plats.

Och vi måste definitivt få utmana gamla sanningar i en kommun: behöver hemsidan verkligen vara grå? Gynnas vi verkligen av att göra våra rutiner istället för att göra det som behövs? Vill vi verkligen få det vi alltid har fått - för det är DET som det handlar om. Vill vi vara en inlandskommun nere på brunnens avgrund så går vi på jobbet i godan ro precis som vi gjort de senaste 30 åren. ELLER - så bestämmer vi oss för att låta intraprenörerna få ta plats. (Psst! För att förtydliga: Intraprenörskap kan vara både i det lilla och det stora - kan vara en glad människa som möter kunder på ett föredömligt sätt, eller en super-vass HR-chef). Hej då Herr Byråkrati och Fru Hierarki. Tjena mittbena på dig, du efterlängtade Madame Serviceinriktad och Sir Holoarki!

För att ta ett kort exempel
. Busstrafiken här i Adelaide, SA, är helt fantastisk! Varför tycker jag det? Bussarna har inte diamanter i glasrutorna. Hållplasterna bjuder inte (typiskt) på gratis vin. Och busstiderna är inte bättre än någonannanstans..

Anledningen är alltså människorna dvs BUSSCHAUFFÖRERNA! Snubben jag sist åkte med glittrade i ögonen när jag kom in och sa "hello young lady, did you know it's the 'hug your bus driver'-day today?". Skön dude, I must say. Jag gled in i bussen och observerade hans beteende mot resten av människorna. Han körde inte buss. Han körde människor i ett skönt vardagsrum på x antal hjul. Och jag blev avundsjuk på hans jobb, han fick det att verka som världens roligaste. Där har vi en stor intraprenör - i det lilla.


Att diska och leka samtidigt

Jag tänkte mig en ny kategori. För jag har insett att vardagsentreprenörskap kan säga mycket om en person. Lite som att reda på om man ser koppen halvfull eller halvtom. Var kreativ i din vardag, både hemma och på jobbet. Du blir lyckligare och får sjuhelvetes så mycket skojjigare.

Vad är då vardagsentreprenörskap? Exempel från min härliga vardag som nanny JJ.

Utmaning: diska när en fem-åring leker tjuv och polis och sätter handfängsel på dig.

Lösning: låtsas att diskhon är fängelset och se hur nöjd den lille blir när han inser att HAHA HON ÄR FAST!




Förändringspanik

Nu vet jag hur gamla gubbar, sura tanter och mentala pensionärer måste känna när lilla jantelagslösa Jennifer kommer och pekar med hela handen när det gäller skrotning av hierarki och byråkrati. De känner nog som att köra på fel sida av vägen fel jävla sida i bilen! Jag fattar verkligen nu att nya saker kan verka skrämmande eftersom att jag för första gången i mitt liv började tveka på om jag verkligen skulle klara av något -- bara på grund av att det var nåt NYTT, som jag inte gjort förut. Joo, faktiskt så tvivlade jag. Min värd-pappa sa "so Jennifer, wanna go for a drive in my truck" varpå jag mesigt och inte alls jenniferigt svarade: eeeh, well, do you think it's such a good idea?".

Ut i bilen åkte vi och jag kände en grinande liten konservatist sitta och hulka på min (vänstra axel). Fick för det första vackert vända om när jag insåg att jag tänkte hoppa in på vänstra sidan av bilen. Fasiken, HÖGER sida sitter ratt-rackaren på! Och på vänster sida kör man.

Såhär i efterhand förstår jag inte vad det var jag var så himla skraj för: det är bara att göra som hemma i Sverige, fast tvärtom. No biggy. Att köra på höger sida bara för "att jag alltid gjort det förut" funkar liksom inte eftersom att läget ser annorlunda ut. Jag måste anpassa mig för att överleva. Och för all del: för att få behålla både bil och körkort..

SAMMA
är det med våra svenska kommuner: vi lever inte på ett sjuttiotal längre, där den offentliga sektorn är huvudsak för tillväxt. Vi lever på 2010-talet där det enda sättet att överleva är att uppmärksamma och stimulera den privata sektorn, att se holistiskt och serviceinriktat. Näringslivets utveckling är därför sjuuuuuuukt viktig att ta på allvar! Så rent metaforiskt har Sollefteå Kommuns Organisation gått från den svenska högertrafiken till ett nytt läge i Australien. Ett läge då det bara är att bita i det sura äppelskruttet och acceptera. Att vänstertrafiken är det som gäller. 



Jag är så rackarns awesome// MVH Jennifer

Det här med att få vara sig själv. Att få lyckas. Att få misslyckas. Att få testa. Att få vara galen. Att få bestämma själv. Att få vara politiskt jävla inkorrekt och ha en poäng -- och viktigast av allt, att få erkänna för sig själv att man är jävligt härlig och rent asgrym. Både hemma med sin raring eller på jobbet med Mr 40talist som helst vill att du ska försvinna till månen.

Ovan är inte så självklart för alla och jag tänker rätt ofta på hur många instängda människor som finns därute. Och då snackar jag inte instängda rent fysiskt, utan i sinnet. Ojojoj vad många stackars satar det finns som ägnar alldeles för mycket tid på att vara:

1. Avundsjuka
2. Bittra
3. Missunsamma

Jag gissar att både du och jag kan rabbla upp en handfull av dem i vår närhet hemma i Sollefteå. Visst är de energitjuvar och glädjedödare? Urkans balurkans vad de förstör! Ja, det gör de faktiskt....

......om vi tillåter dem! Nästa gång då du får en kittlande idé om att du kanske ska bli sjökapten istället för att harva på på ditt jobb som du egentligen varken trivs med eller är särskiledes bra på: och någon säger "det går väl inte"... DÅ, så hoppas jag att du som jag kan tänka att haha joooohoodå din tråk-apa det går visst! Och sedan lugnt gå till sängs i sann Lotta på Bråkmakargatan och Pippi Långstrump-anda. Du kan det du vill och DU får tycka att du är bäst utan att måsta vara bitter på någon annan som du vet egentligen är bättre på nåt eller kanske är rent makalöst duktig. Vilket vi svenskar i Norrlands inland verkar tro: som om det fanns en kvot på lycka och success, eeh, näe det stämmer ju inte.

LYFTA ANDRA, så lyfter du dig själv!

Den här tjejen är ett praktexempel på vad jag menar. Många "hatar Blondinbella" - och det beror baaaara på avundsjuka! Hon är smart och framgångsrik, jag lyfter hatten och är imponerad. Utan att för den skull nedvärdera mig själv, mitt driv, min kompetens och mina drömmar. Är du med i matchen?

Innan bed time. Bara för att vara sådär lite charmigt jävlig nu när er höst nalkas så kan jag säga att Addan och Aussies stränder är nice...

... och utsikten från After Beachen är heeeelt ok!

RSS 2.0