Deltidsjobb som bitterkaka?

I min utbildning har vi fått lära oss att en organisations alla touch points* är lika viktiga - de vittnar om verksamhetens (service)kvalitet. Så, om en snorunge på 18 bast i andra sidan luren på Telias Kundtjänst är oengagerad och rent otrevlig - så drabbar det hela varumärket. Detta oavsett hur värderingar och vision ser ut och oavsett hur duktiga ledningen är på att ta fram strategier! Varje individ i alla organisationer är levande marknadsförings-pålar och därmed - enligt gurun inom Service Management, Christian Grönroos, - deltidsmarknadsförare. It makes a lot of sense. Men i verkligeheten är det alltför många som inte axlar denna roll och inser det egna ansvaret.  

Just to be clear. Givetvis gäller ovan även vår kommuns organisation. SOLLEFTEÅ ska vara ett namn som behandlas som vilket företagsnamn som helst och inte som ett osexigt namn på en kommun. Därmed är vi alla deltidsmarknadsförare för Sollefteå Kommun. Vill pimpa denna logga, ja!  




Blablabla - vad försöker jag säga?
Jo, att vi alla borde rannsaka oss själva; såväl privat som i arbetslivet. Jag exemplifierar.

1. Ungarna skriker, frukostbrickan fick smaka golv och mobilrackaren dog.. Men förtjänar verkligen Asta, 85, en utskällning när hon ringer in till Kundtjänst med en till synes självklar fråga?

2. Semestern är nära, du funderar på om du verkligen är rätt person på rätt plats och du vill verkligen spy på din att-göra-lista. Men är det din nya kollegas (Anna, 25) fel så att hon därmed får stå ut med dina bittra kommentarer? 

3. Du är på dåligt humör, pojkvännen är ett klappträ och chefen en pappskalle. Men förtjänar din organisations namn och varumärke att svärtas ner bara för att du typ käkat citron till frukost?





Ja.
I think you got a grip. Våra organisationer/företag/föreningar har ju ansvar gentemot oss - så varför ska inte vi ta vårt ansvar gentemot både organisationen samt människorna (både internt och externt)? Det är dags att acceptera våra roller som deltidsmarknadsförare och vara rädd om våra företag och deras varumärken.

Och faktiskt, jag tycker vi ska tänka på att vi med våra attityder och vårt beteende även marknadsför oss själva som individer, om vi så sitter på kontoret eller ligger på stranden. Vill du uppfattas som en solstråle får du liksom tamejfan le. Du vill väl inte uppfattas som en bitterkaka om du inte är det?






*Telefonsamtal, möte IRL, e-mail, kundtjänst, affisch, hemsida...


Mentala pensionärer

Det pratas i vanlig ordning himla mycket om 40-talisterna och deras pensionsavgångar. "Hur ska vi klara generationsskiftet?!". Det som slår mig är att skiftet snarare ska beskrivas i presens och inte i futurum - det händer här och nu. Hela tiden.

Och då menar jag inte enkomt 40-talisterna och dess mismatch med min generation - vi själviska (?) me me me-80 talisterna a.k.a. Generation WHY.. Jag undrar hur vi ska hantera alla MENTALA PENSIONÄRER därute?! För oj, vad de bromsar utvecklingen i samhället.

En sådan pensionär definieras inte per ålder utan genom inställning och attityd. Det finns mentala pensionärer som väntar på att få gå i ålderspension och därmed inte hittar motivation att agera - och än viktigare; prestera. Andra mentala "panschissar" är tröttmössor utan driv, självgoda men bara halv-kompetenta och prestigefyllda med en världsbild lika vid som ett nålsöga. Kort och gott, kan en mental pensionär beskrivas som utvecklingens ägg under gaspedalen.

Känner du igen att du har någon eller några mentala gamlingar i din närhet?
Kanske blir du då som jag, helt jävla asförbannad och vill ge en liten, liten örfil som ett lätt uppvaknande... ELLER - så väljer vi båda att sluta ifrågasätta VARFÖR de finns och istället tänka HUR kan vi nyttja dem?


Ska vi lägga oss ner och dö eller lyfta blicken?

Kommentar till "Grottgrubbar och anti-jante tanter":

"Tycker nog ändå mest att det är kommunen som bestämmer allt tillslut, kanske därför många ofta klagar och inte uppmuntrar det som görs just för att det ofta inte är det invånarna själva bestämt. Lite nya ansikten i kommunstyrelsen är just det Sollefteå skulle behöva. Folk som förstår och vill utveckla staden."

Jag håller med till tusen! Men det är just DÄR vi kan välja hur vi går vidare! Varför slösa energi på sådant vi inte kan förändra med knätrolleri? Det är bättre att samla kraft med optimism och nyttjande av möjligheter - för att kunna alstra det som behövs för förändring. Jag tror att det handlar om att börja utanför organisationen och jobba inåt, för att så småningom öppna ögonen* på dem med störst inflytande och makt.

Tack för din kommentar, jag frågar dig (och alla andra) åter igen: vad väljer du att vara, en grottgubbe eller en anti-jante tant?


http://www.google.se/imgres?q=optimism&um=1&hl=sv&biw=1366&bih=643&tbm=isch&tbnid=9ifSRbCbPv6rBM:&imgrefurl=http://blogg.haldin.net/2010/06/03/optimism-realism-pessimism/&docid=4Pe-zADYImF9gM&w=500&h=375&ei=1M07Ttm0FsTLtAaiuMyaBA&zoom=1&iact=hc&vpx=207&vpy=109&dur=468&hovh=154&hovw=205&tx=139&ty=94&page=1&tbnh=154&tbnw=205&start=0&ndsp=15&ved=1t:429,r:0,s:0

*Sen om vi tjänstemän eller politiker VILL få våra ögon öppnade, det är en annan femma att hantera!

Grottgubbar & anti-jante tanter

Jag är ju som många av er redan vet, rätt så brutalt övertygad om att attityder inom allt är skillnaden mellan kanon och kalkon. Därför tycker jag att det är så himla intressant med mentaliteter, inställningar och sätt att vara. Sollefteå är en stor kommun, men har många byar och en stadskärna som faktiskt liknar en by i många avseenden.. Här råder en småstadsmentalitet. Vad innebär då det? Jo, det innebär Jantelagen (bläääääääääää!), missunsamhet och töntig prestige. "Titta, herr Svensson borta på 12 B har köpt en ny bil! Hmpff, han fifflar nog med skatten".

Visst känns det grottmännisko-aktigt? Precis det, grottlikt och därmed spöklikt, tycker jag att det kan vara med människors inställning i denna stad. "Kommu'n gör ingenting och när de väl gör något tänker jag fan inte uppmuntra det, för jag älskar att vara en gubbstrutt som dricker bitterkaffe till frukost". Känner du igen det här?
 
MEN. Det finns såklart ett annat perspektiv och icke grottlika människor! Småstadsmentalitet, vad innebär det sett i de glasögonen? Det innebär gemenskap, stolthet över bygden och chansen att stå upp tillsammans - stå upp mot resten av världen och visa att liten kan vara stark. Att vi inte viker när det blåser spik och att vi vågar hålla varandra om ryggen utan att vara rädd för ett hugg.

Jag kan känna att förändringens vindar blåser och Sollefteå - dvs invånare, näringsidkare, politiker, tjänstemän, älgar (?) - är i behov av just det; en positiv vändning! Det sköna i detta är att jag, du, din mamma, kommunalrådet, din son, kommunchefen, kioskägaren, dina vänner, din granne, butiksbiträdet (ja ni fattar) och alla andra i detta älskade Sollefteå är de som bestämmer hur vi ror förändringsbåten. 

We all have a choice: vill du vara en grottgubbe eller en anti-jante tant?





Alla vägar går till... ?

Jag har fortfarande Nipyrans härliga folkmassor i minne och tänker att "wow, vad många som kommer hit på somrarna". En hel flock med trogna turister, en frisk ström av nya - samt glada och stolta hemvändare. Tänk att lilla Sollefteå kan ha sådan dragningskraft! Det är fint att se hur detta utnyttjas allt mer, det leder till så bra grejer. Som till exempel det faktum att kända ansikten såsom Helena Ekholm, Sara Varga och Lars Hägglund är levande reklampelare för bydgen. Det är obetalbart. Andra fantastiska grejer är SVTs gästspel i park och hos Westin's Adventure, Hollywoods kärlek till vår tågstation.. Ringar på vattnet; det är bara att tacka och ta emot.

Dessutom, var man än kommer i landet -- till och med i världen -- så har folk alltid någon konstig och ofta otippad koppling till Sollefteå. Lilla Solle. Hur går det till egentligen? Vad är det för en häftig dragningskraft som lever i våra älvar och våra skogar?

"Alla vägar går till Rom Sollefteå"





4th of July

Måndag morgon! Har du vilat hjärnkontoret i helgen? Har du trots-badat ("brr..men..eeeh..det är ju sommar!") i älven? Eller har du kanske avnjutit en och en annan sommardrink? Vad du än gjort hoppas jag att du är redo för en ny vecka i äckel-optimismens tecken. För ja, idag känner jag mig sådär ÄCKLIGT positiv. Och alla neggosar därute ger mig energi och bränsle att fortsätta vara sådär äcklig och bra.

Ja, och det där sista är ju inte så svenskt kan man tycka: "bra". Får man verkligen känna sig så? Är det OK för mig - Anna Jennifer Andersson, 22 år och i mina bästa dagar - att tycka att jag är BRA eller kanske till och med BÄST på något? Mjaa, enligt den där dum-Jante är det ju inte det.. men som jag tidigare yttrat mig är jag inte ett fan av honom! Därför vill jag på anti-jante-lands* nationaldag slå ett slag för att VILJA, VÅGA & TRO på det man kan och den man är. Jag är bra & bäst. Det är du med.


Källa: https://jordenrunt98a.wikispaces.com/Afrika,+Asien,+Oceanien,+Sydamerika,+Nordamerika+Elias+%26+Linus



*
USA - där får man lyckas, både privat och proffessionellt.
Inga onödigt avundsjuka Svenssons där inte :-)

Skillnaden mellan kanon och kalkon ?

Redan respons på bloggen, både online och på riktigt. KUL. Jag tolkar det som att denna blogg är en behövd kanal. Har ni någon önskan på något jag bör kika på/skriva om/diskutera kring - LET ME KNOW! Mina fingrar smattrar på tangenterna för er skull.

 

Nåväl. Jag tänker med darrig kropp ge mig på ett ytterst känsligt ämne i Sollefteå (sväljer hårt). Nämligen sjukhuset. Jag tänker INTE ta ställning kring diskussioner kring en ev. nedläggning. För jag har inte tillräckligt mycket information för att kunna bedöma underlag och så vidare. Det jag tänker ta upp gäller inställning och attityd hos oss invånare och har egentligen inte med sjukhuset som sådant att göra, men det får fungera som exempel. Det kan appliceras på vilken situation som helst.

 

Jag citerar en kommentar som jag är glad att jag fick - se nedan inlägg - från Splittad.

 

"Synd bara att jag hört snack om att Sollefteå sjukhus kanske ska läggas ner, sjukhuspersonal pratar om de. Förra året gick Sollefteå och öviks sjukhus + medans Sundsvall gick minus över 20 milj, vilket ha gjort att ytligare ett 30 tal som jobba på sjukhuset ska åka till höst. Sundsvall ill läggande Sollefteå så dom kan ta över deras års pening och Sollefteå tappar personal från sjukhuset sakta men säkert. Därifrån kommer snacket varför kanske sjukhuset ryker, för att personalen ryker allt eftersom för att i slutändan lägga ner sjukhuset. Ja mena vart gör Sollefteå om de skulle ske? Man bli bara mer less på hur allt sköts. Klart Sundsvall skit i budgeten när dom inte kan läggas ner!"

 

Jag förstår verkligen din frustration och förtvivlan, Splittad, du är inte ensam. Men ska vi prova en grej? Vi konstaterar och byter fokus; sjukhuset är oerhört viktigt och en nedläggning skulle vara närmast förödande men denna diskussion har snurrat i vinden i åratal. Dags att byta fokus och välja vilken väg vi vill gå:

 

1. Vara inaktiva. Kasta skit på beslutsfattarna - gnälla, fräsa och bli bittra! Får vi fler jobb? Troligen inte.

 

2. Vara aktiva. Försöka svälja det sura rönnbäret och tänka på vad vi HAR istället för vad vi kanske INTE KOMMER HA sen. Om vi utnyttjar möjligheterna i kommunen och tillsammans skapar arbetstillfällen genom privat företagande - får vi då fler jobb...?

 

Det jag försöker säga är att jag är till 100% säker på att man i tolv lägen av tio (jo, så övertygad är jag) tjänar på att tänka att glaset är halvfullt istället för halvtomt, att det man inte kan påverka ska man inte ödsla energi på och att det inte handlar om hur man har det - utan om hur man tar det.

 

Vad tror DU? Kan rätt attityd vara skillnaden mellan kanon och kalkon för Sollefteås utveckling?



RSS 2.0