Framgång i att vara en entreprenör(d)?

Vad är egentligen en entreprenör? Jag tror att vi kan hitta entreprenörskap i det lilla: varför inte i grannens bustroll till femåring som alltid lyckas hitta nya sätt att rymma från gården? Varför inte i hockeyungarna som envetet står ute på gården och matar slagskott tills klubban knäcks och fingrarna blö'? Varför inte i amatör-kocken som skapar kungliga rätter bara tack vare det brinnande intresset som finns i hjärtat?



Jag tror att det bor en entreprenör i oss alla. Vissa väljer att applådera denna lilla rackare och lyfta fram det hon/han har att säga - medan andra försöker stoppa den skräniga lilla idioten. Frågan blir väl egentligen varför det skiljer sig? Det är nog både arv och miljö som spelar roll. När du som lyrisk 7-åring har kommit på värsta idéen, en sån där idé som är så gryyyyymt braaaaa! men ack så surrealistisk och ogreppbar för fantasilösa tråk-föräldrarna - det är då deras ord och attityd kan vara avgörande. Det är garanterat rätt stor skillnad på om ens päron säger "jamen kör på, du kan det du vill"  - och om de hopplöst inskränkt säger "äh, det går inte". Sedan må det väl också finnas nån gen som kan hantera en entreprenörs revolutionerande tankegångar också - men miljön är ett fundament och en förutsättning som icke ska förringas! Vilka föräldrar hade/har du - herr och fru Du Kan eller herr och fru Det Går Inte?

Jag är en av dem som fick höra att "jag kan det jag vill". Det trodde jag stenhårt och jag kan ibland undra om mina kära föräldrar kanske ångrade sig en kaksmula då de insåg att dotra deras ville allt och därmed trodde att hon kunde allt.. Jag var nämligen som en blandning av trots-flickan Kajsa Kavat och tjurskallen Lotta på Bråkmakargatan. "Det är konstigt med mig. Jag kan så mycket" blev snabbt en populär mening.. som på senare år i sann Lotta-anda faktiskt fick fortsättningen - "Ja, inte åka slalom förstås". Men det är en annan äventyrlig historia :-)



Mark Zuckerberg är ett väl använt och mycket bra exempel på ett fenomen inom entreprenörskap. Arvet hade han uppenbarligen eftersom att hans hjärna kom på att han skulle bryta sig in i skolans databas och slänga upp en sida där skolans heta chicks skulle kunna betygssättas. Och detta blev till FACEBOOK! Om han hade en hjälpande miljö hemma vet jag inte, men jag tänker att det kanske inte alltid behövs? Han kanske bara hade det så starkt i sig, han kanske bara var en nörd inom sitt område som bara went with the flow och skapade något häftigt som för honom var lika lätt som att vända en pannkaka? Kanske räcker det ibland att vara en entreprenör(d)?

Jag vet inte. Men jag vet att entreprenörer kan förändra världen - både i det lilla och i det stora. 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0